Long Island, NY

Nu när allt är bestämt känner jag att jag kan skriva om det här. Min nuvarande värdmamma slutade jobba och då behövde dom inte mig mer eftersom hon kunde göra allt jag vanligtvis gjorde. Så jag fick göra rematch och leta efter en ny familj. Jag pratade precis med en familj i Long Island, New York och vi bestämde oss för att jag ska åka till dom på söndag!
 
Jag är både glad, exalterad och väldigt ledsen. Jag har varit i USA i exakt 9 MÅNADER IDAG och jag har fått så många otroligt bra vänner som jag inte vet hur jag ska klara mig utan och jag älskar Pittsburgh nu. Det är hemma. Jag visste ju att jag skulle behöve lämna den här staden i november, men nu hände allt så himla fort och jag åker på söndag! Lyckligtvis är det väldigt enkelt att resa mellan New York och Pittsburgh så jag kommer hälsa på här många gånger och mina vänner kommer hälsa på mig. Men det är många gånger de senaste två veckorna när jag har pratat om det här med mina kära Madlen och Julia och vi alla har börjat gråta. Trodde inte jag skulle få så fina vänner här. Och just nu är Julia i Kalifornien med hennes familj och kommer inte hem förrän på måndag, så jag kommer inte ens hinna träffa henne innan jag åker :(
 
 
Min nya familj bor i staden Garden City i Long Island, har två barn, en tjej på 8 och en kille på 10. De bor i ett stort hus nära stränder och ca 30 minuters tågresa ifrån Manhattan. Så jag tror jag kommer trivas där också! Utan mina kära Pittsburghare. Jag har så himla blandade känslor just nu.

Eftersom jag bara har 3 månader kvar av mitt första år så är det nästan helt bestämt att jag kommer fölänga. 3 månader med en ny familj är bara för lite och inte många familjer skulle vilja välkomna en au pair de vet kommer åka hem snart. Jag vet dock inte hur länge jag kommer förlänga än.
 

Garden City är inringat med rött ungefär i mitten av bilden, lite svårt att se. Och Manhattan är till vänster
 


 
Jag sitter med gråten i halsen, men är ändå så lättad att jag hittade denna familjen. Det är en himla konstig känsla att vara så himla glad och så himla ledsen på samma gång. Men vad som gör mig gladare är att tänka på att det här är inte sista gången jag ser mina vänner eller Pittsburgh. Jag kommer hälsa på!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback